Varje gång är som den första
Idag sa jag hejdå till mamma, pappa, mormor, morfar, Malla och Sammy. Nu har jag lämnat Lindesberg för det här året och kommer inte tillbaka förän långt in i nästa. När jag kommer tillbaka är oklart, men det dröjer.
Jag hatar att säga hejdå. Det går tungt att packa nu. Jag tänker hela tiden på Sammy. När jag åkte genom Örebro för ett buss/tåg-byte så sprang jag in och lämnade en liten godisskål i plåt med hans favorit godisar och en sten sa: Min Prins! Jag skrev en lapp om att han är min bästa vän och jag är världens lyckligaste för att jag har honom.
Jag hoppas att vi en dag kan hitta den perfekta livssituationen och bo ihop. Jag behöver ha dig här hos mig hjärtat!
"Allting har förändrats, men du finns kvar..."
Jag hatar att säga hejdå. Det går tungt att packa nu. Jag tänker hela tiden på Sammy. När jag åkte genom Örebro för ett buss/tåg-byte så sprang jag in och lämnade en liten godisskål i plåt med hans favorit godisar och en sten sa: Min Prins! Jag skrev en lapp om att han är min bästa vän och jag är världens lyckligaste för att jag har honom.
Jag hoppas att vi en dag kan hitta den perfekta livssituationen och bo ihop. Jag behöver ha dig här hos mig hjärtat!
"Allting har förändrats, men du finns kvar..."
Svar på kommentar:
Ekorrsvansen och jag
Nu har jag satt på min mammas pälspannband från the 80's och ska dra in till stan och fixa. Ev och möta upp Alex och Moa.
Kan inte fatta att jag engång fick runt pannbandet runt midjan och lekte att det var en ekorrsvans...? Liten midja eller stort huvud, i don't know ;)
Kan inte fatta att jag engång fick runt pannbandet runt midjan och lekte att det var en ekorrsvans...? Liten midja eller stort huvud, i don't know ;)
My crib!
Hej och välkommen in till min 1a i Stockholm.
Min hall och stora fina silverspegel
Lägg också märke till att mitt hallgolv är så jävla blankt att man kan spegla sig i det, bokstavligt talat!
Mina garderober. Typ det bästa med hela lägenheten!
Varje flickas dröm?
Än finns det lite plats kvar ;) Hur det nu kan göra det? Jag som har så sjuuuuuukt mycket kläder!
Mitt lilla kök. Men hey, jag har diskmaskin, rund diskho och spishäll med touch. Modernt ska're va!
Frostade glas i fönstret i köket och lite inspiration till kocken som bor inom mig ;)
Matplatsen, så småningom ska stolarna också bli vita. Vitt är bannemig den finaste färg jag vet.
Min omtalade spegelbyrå. Den kommer att komma till sin rätta sida snart. Behöver ha lite belysning där nere i hörnet bara.
Soffan innan jag hade hunnit köpa mina fina kuddar.
Alla kuddar på plats.
Nu kommer lägenheten att hyras ut till alla som vill/behöver bo kvar i storstaden någon gång under dec-april. Så även om ni bara ska upp en helg eller så, får ni gärna höra av er så ska vi kunna fixa så ni kan bo lite billigare och bättre ;)
Min hall och stora fina silverspegel
Lägg också märke till att mitt hallgolv är så jävla blankt att man kan spegla sig i det, bokstavligt talat!
Mina garderober. Typ det bästa med hela lägenheten!
Varje flickas dröm?
Än finns det lite plats kvar ;) Hur det nu kan göra det? Jag som har så sjuuuuuukt mycket kläder!
Mitt lilla kök. Men hey, jag har diskmaskin, rund diskho och spishäll med touch. Modernt ska're va!
Frostade glas i fönstret i köket och lite inspiration till kocken som bor inom mig ;)
Matplatsen, så småningom ska stolarna också bli vita. Vitt är bannemig den finaste färg jag vet.
Min omtalade spegelbyrå. Den kommer att komma till sin rätta sida snart. Behöver ha lite belysning där nere i hörnet bara.
Soffan innan jag hade hunnit köpa mina fina kuddar.
Alla kuddar på plats.
Nu kommer lägenheten att hyras ut till alla som vill/behöver bo kvar i storstaden någon gång under dec-april. Så även om ni bara ska upp en helg eller så, får ni gärna höra av er så ska vi kunna fixa så ni kan bo lite billigare och bättre ;)
Nu ska det bli bättring!
Nu ska jag bli duktig på att blogga igen. det händer ju så mycket nu så det här vill jag minnas!
Nu har jag ju äntligen kommit HEM. Nu är lägenheten i ordning. Jag trivs som fasen, sjukt fint här nu. Och äntligen kan jag börja andas ut och leva. :)
Eller ja, i en vecka till. Om exakt en vecka så drar jag till ÅRE! Och blir borta i fyra hela månader, galet!
Men nu tänkte jag berätta lite om helgen. Det har varit så sjukt bra :)
I fredags gick jag upp tidigt, packade väskan och åkte till Örebro. Tog en fika på Wasa med S och sedan mötte jag upp brudarna. Sedan körde vi upp till Karlstad. Inledde med lite shopping på Bergviks köpcenter och sedan checkande vi in på hotell Ibis. Som var riktigt stort! Hade glömt att det var så fint där, på Ibis är man ju van med små skithytter med loftsäng. Goodie!
Efter lite förkrök med grabbarna på rummet så drog vi till Nöjes och JOHNOSSI. Andra gången vi såg dom i år med det verkar bara bli bättre och bättre. Vi stod längst fram och sjöng med så det stod härliga till.
Lördags bar det av till Örebro igen och på kvällen var det Frimis som gällde. Men först lite krök hos Jessica.På förpärlan spelades Septermbers Mikrofonkåt på högsta volym ett antaaaaal gånger, men jävlar i havet va bra den är! Alltid lika kul med kära återseenden på Frimis och som alltid grym musik på schlagergolvet ;)
Söndagen stannade jag längre än jag tänkt i Örebro hos min älskade S, kunde inte åka bara. Det gör ont i mig varje gång jag måste åka därifrån. Tänk att jag haft sån tur att träffa dig <3
Nu har jag ju äntligen kommit HEM. Nu är lägenheten i ordning. Jag trivs som fasen, sjukt fint här nu. Och äntligen kan jag börja andas ut och leva. :)
Eller ja, i en vecka till. Om exakt en vecka så drar jag till ÅRE! Och blir borta i fyra hela månader, galet!
Men nu tänkte jag berätta lite om helgen. Det har varit så sjukt bra :)
I fredags gick jag upp tidigt, packade väskan och åkte till Örebro. Tog en fika på Wasa med S och sedan mötte jag upp brudarna. Sedan körde vi upp till Karlstad. Inledde med lite shopping på Bergviks köpcenter och sedan checkande vi in på hotell Ibis. Som var riktigt stort! Hade glömt att det var så fint där, på Ibis är man ju van med små skithytter med loftsäng. Goodie!
Efter lite förkrök med grabbarna på rummet så drog vi till Nöjes och JOHNOSSI. Andra gången vi såg dom i år med det verkar bara bli bättre och bättre. Vi stod längst fram och sjöng med så det stod härliga till.
Lördags bar det av till Örebro igen och på kvällen var det Frimis som gällde. Men först lite krök hos Jessica.På förpärlan spelades Septermbers Mikrofonkåt på högsta volym ett antaaaaal gånger, men jävlar i havet va bra den är! Alltid lika kul med kära återseenden på Frimis och som alltid grym musik på schlagergolvet ;)
Söndagen stannade jag längre än jag tänkt i Örebro hos min älskade S, kunde inte åka bara. Det gör ont i mig varje gång jag måste åka därifrån. Tänk att jag haft sån tur att träffa dig <3
Måndagsfika på vetekatten med finaste Moa....
Måndagsfika på vetekatten med finaste Moa. Sjukt mysigt!
Nu flyttar jag! Om jag inte har svarat ell...
Nu flyttar jag! Om jag inte har svarat eller svarar under dom närmsta dagarna beror det på flytten. :) men det kommer bli sjukt fint. Synd bara att jag inte ska bo här på så länge....
Trevlig kväll på er! Detta är min planerin...
Trevlig kväll på er! Detta är min planering för kvällen. Gissa vad jag ska göra? Åka tåg! Ovanligt... Ikväll ska jag hem till Linde för att skriva på låneavtalet imorgon. Hihi snart dags, på måndag smäller det!
Ni är fantastiska! ♥
Har jag världens bästa vänner eller vad?! LOVE LOVE LOVE!
Jag skulle vilja skriva en bok om er, hur bra ni är!
Jag blir alldeles rörd och tårögd när jag ser vad fint ni skriver till mig. Ni är helt fantastiska och det är tack vare vänner som ER som jag vågar satsa och göra sånnahär tokiga grejer.
Ni gjorde dessutom inte bara mig tårögd, även min mamma! Hihi <3
Jonie
Jag skulle vilja skriva en bok om er, hur bra ni är!
Jag blir alldeles rörd och tårögd när jag ser vad fint ni skriver till mig. Ni är helt fantastiska och det är tack vare vänner som ER som jag vågar satsa och göra sånnahär tokiga grejer.
Ni gjorde dessutom inte bara mig tårögd, även min mamma! Hihi <3
Jonie
Jag talar ut.
Just exakt precis just nu slog det mig.
Just exakt precis just nu kom livet ikapp mig. Eller rättare sagt, kom jag ikapp med livet.
Den här hösten har förändrat mig. Förändrat mitt liv.
Den har vänt upp och ner på allt jag har, skakat om det. För att jag sedan ska kunna bygga upp det på nytt igen.
Sen jag kom hem ifrån Kos har livet levt åt mig, jag har inte levt livet, det har levt ÅT mig. Ödet har tagit mig till nya spår jag inte hade ens drömt om innan. Hade något sagt detta till mig i somras hade jag skrattat och frågat om denne inte var riktig i huvudet. Men det är sant, det hände, och händer än.
Detta kommer att bli ett långt inlägg. Läs om du vill.
Såhär är min story.
Vi är 4 glada tjejer på resa till soliga Grekland. Detta är mitten av augusti. Vi ligger på stranden och jag upptäcker att jag fått sms. Min chef ber mig ringa honom så snart jag kommit hem till Sverige.
Jag reser hem, ensam. Till Lindesberg kommer jag vid 4-5 snåret på morgonen. Bara 3 timmars sömn och jag är inte alls redo för det arbetspass som komma skall.
Jag möter upp min chef och undrar varför han bett mig kontakta honom. Han säger kort och gott:
-Örebro eller Täby?
Varpå jag snabbt svarar Täby. Att anta utmaningar är något jag sällan backar för. Bra!, säger han och simsalabim har jag jobb i Sthlm. Slutet av augusti och 2 veckor senare är min väska packad, jag kramar mina föräldrar ajdö och flyttar.
Jag flyttar in till min syster och hennes familj. Det är snällt av dem, jag förstår inte ens att dem orkar. Jag har mycket att ge igen till dem.
Dagen därpå är min första arbetsdag. Det är sån jävla skillnad mot vad jag är van vid! Men jag gillar det.
Jag pendlar varje dag till jobbet. 15 min promenad till stationen. 40 min tåg. Byte till tunnelbana i 6 min. Byte til roslagsbana 18 min. Detta är effektiv restid. Alltså tillkommer väntetider, promenadsträckor mellan byten och ev förseningar.
Detta är one-way-ticket. Hem har jag samma resa. EVERY FUCKING SINGLE DAY!
Detta leder såklart till att jag letar bostad, samt att jag inte vill vara inkräcktare i familjen Wasells hushåll längre än jag behöver. Men att hitta bostad i Stockholm är ingen dans på rosor. Jag har besökt lägenheter, rum, villor, uthus... you fucking name it.
Jag har fått lånelöfte. Jag har ringt säkert 20 olika mäklare. Jag har varit på 14 lägenhetsvisningar för bostadsrätter. Jag har budat. Jag har förlorat. Jag har höjt lånelöftet. Jag har budat mer.
Nu har jag en. Nu är den min. Den står i Sanna Karlssons namn.
Om 1 vecka har jag en egen dörr med en namnskylt som säger S. Karlsson.
Om nu detta vore det enda....
I somras hittade jag av en slump papper om Telia i fjällen. Detta papper låg i kopiatorn som någon glömt kvar. Detta är alltså ett säsongsjobb som säljare i Sälen och Åre för våra butiker där. Så jag tog en kopia, skickade iväg mitt CV och tänkte inte mer på det.
Tiden gick och gick och gick. Inte tänkte jag så mycket på den ansökningen. Det händer ju som sagt en del annat i livet. Men för 3 veckor sedan ringde en tjej till mig. Hon presenterade sig och sa att hon satt med mitt CV i handen och ville intervjua mig. Dagen efter står hon i min butik i Täby och vi tar arbetsintervjun över en thaibasilika-kyckling.
Två veckor senare ringer hon och ja, jag har fått jobbet.
Problem: Lägenheten, jobbet, mitt nya liv.
Tankarna spårar. Om, men, när, var, hur? Kommer det gå? Vad gör jag med lägenheten? Har jag något jobb kvar i vår? Kan jag? Vill jag? Ska jag?
Men ja. Jag kör. Man lever bara en gång. Glöm aldrig det!
Lösning: Ett kollega vikarierar för mig och tar mina tider. Hon tar också min lägenhet under tiden jag är borta. Snabbt, smidigt. Precis som resten av hösten varit.
Och här är jag nu. 1 vecka kvar till flytt, 3 veckor kvar till fjällsäsongen. 4 månader i snö.
Känslorna liksom bubblar över och jag vet inte var jag ska fly. Jag vill fly. Bara en kortis. Bara för att hinna andas lite. Bara för att hinna förstå vafan det är som händer. Men det finns ingen chans för sånt. Min nästa paus blir i april när jag kommer tillbaka hit.
Men just exakt precis just nu kom det, medvetandet. Detta händer mig. Och det händer mig nu.
Jag vet inte om jag ska skratta. Ska jag gråta? Jag är glad. Jag är ledsen. Jag är nyfiken. Jag har ågren. Jag är stressad. Jag är positiv. Jag är nervös. Jag är trygg. Jag är osäker. Jag laddad. Jag är utmattad.
Det sistnämnda framför allt. Utmattad.
Men jag ser ljust på framtiden och jag har förmodligen världens mest händelserika liv just nu. Detta är starten för min framtida karriär. Och jag vet, jag kommer gå långt.
Men nu. Nu behöver jag bara tid för att andas....
Just exakt precis just nu kom livet ikapp mig. Eller rättare sagt, kom jag ikapp med livet.
Den här hösten har förändrat mig. Förändrat mitt liv.
Den har vänt upp och ner på allt jag har, skakat om det. För att jag sedan ska kunna bygga upp det på nytt igen.
Sen jag kom hem ifrån Kos har livet levt åt mig, jag har inte levt livet, det har levt ÅT mig. Ödet har tagit mig till nya spår jag inte hade ens drömt om innan. Hade något sagt detta till mig i somras hade jag skrattat och frågat om denne inte var riktig i huvudet. Men det är sant, det hände, och händer än.
Detta kommer att bli ett långt inlägg. Läs om du vill.
Såhär är min story.
Vi är 4 glada tjejer på resa till soliga Grekland. Detta är mitten av augusti. Vi ligger på stranden och jag upptäcker att jag fått sms. Min chef ber mig ringa honom så snart jag kommit hem till Sverige.
Jag reser hem, ensam. Till Lindesberg kommer jag vid 4-5 snåret på morgonen. Bara 3 timmars sömn och jag är inte alls redo för det arbetspass som komma skall.
Jag möter upp min chef och undrar varför han bett mig kontakta honom. Han säger kort och gott:
-Örebro eller Täby?
Varpå jag snabbt svarar Täby. Att anta utmaningar är något jag sällan backar för. Bra!, säger han och simsalabim har jag jobb i Sthlm. Slutet av augusti och 2 veckor senare är min väska packad, jag kramar mina föräldrar ajdö och flyttar.
Jag flyttar in till min syster och hennes familj. Det är snällt av dem, jag förstår inte ens att dem orkar. Jag har mycket att ge igen till dem.
Dagen därpå är min första arbetsdag. Det är sån jävla skillnad mot vad jag är van vid! Men jag gillar det.
Jag pendlar varje dag till jobbet. 15 min promenad till stationen. 40 min tåg. Byte till tunnelbana i 6 min. Byte til roslagsbana 18 min. Detta är effektiv restid. Alltså tillkommer väntetider, promenadsträckor mellan byten och ev förseningar.
Detta är one-way-ticket. Hem har jag samma resa. EVERY FUCKING SINGLE DAY!
Detta leder såklart till att jag letar bostad, samt att jag inte vill vara inkräcktare i familjen Wasells hushåll längre än jag behöver. Men att hitta bostad i Stockholm är ingen dans på rosor. Jag har besökt lägenheter, rum, villor, uthus... you fucking name it.
Jag har fått lånelöfte. Jag har ringt säkert 20 olika mäklare. Jag har varit på 14 lägenhetsvisningar för bostadsrätter. Jag har budat. Jag har förlorat. Jag har höjt lånelöftet. Jag har budat mer.
Nu har jag en. Nu är den min. Den står i Sanna Karlssons namn.
Om 1 vecka har jag en egen dörr med en namnskylt som säger S. Karlsson.
Om nu detta vore det enda....
I somras hittade jag av en slump papper om Telia i fjällen. Detta papper låg i kopiatorn som någon glömt kvar. Detta är alltså ett säsongsjobb som säljare i Sälen och Åre för våra butiker där. Så jag tog en kopia, skickade iväg mitt CV och tänkte inte mer på det.
Tiden gick och gick och gick. Inte tänkte jag så mycket på den ansökningen. Det händer ju som sagt en del annat i livet. Men för 3 veckor sedan ringde en tjej till mig. Hon presenterade sig och sa att hon satt med mitt CV i handen och ville intervjua mig. Dagen efter står hon i min butik i Täby och vi tar arbetsintervjun över en thaibasilika-kyckling.
Två veckor senare ringer hon och ja, jag har fått jobbet.
Problem: Lägenheten, jobbet, mitt nya liv.
Tankarna spårar. Om, men, när, var, hur? Kommer det gå? Vad gör jag med lägenheten? Har jag något jobb kvar i vår? Kan jag? Vill jag? Ska jag?
Men ja. Jag kör. Man lever bara en gång. Glöm aldrig det!
Lösning: Ett kollega vikarierar för mig och tar mina tider. Hon tar också min lägenhet under tiden jag är borta. Snabbt, smidigt. Precis som resten av hösten varit.
Och här är jag nu. 1 vecka kvar till flytt, 3 veckor kvar till fjällsäsongen. 4 månader i snö.
Känslorna liksom bubblar över och jag vet inte var jag ska fly. Jag vill fly. Bara en kortis. Bara för att hinna andas lite. Bara för att hinna förstå vafan det är som händer. Men det finns ingen chans för sånt. Min nästa paus blir i april när jag kommer tillbaka hit.
Men just exakt precis just nu kom det, medvetandet. Detta händer mig. Och det händer mig nu.
Jag vet inte om jag ska skratta. Ska jag gråta? Jag är glad. Jag är ledsen. Jag är nyfiken. Jag har ågren. Jag är stressad. Jag är positiv. Jag är nervös. Jag är trygg. Jag är osäker. Jag laddad. Jag är utmattad.
Det sistnämnda framför allt. Utmattad.
Men jag ser ljust på framtiden och jag har förmodligen världens mest händelserika liv just nu. Detta är starten för min framtida karriär. Och jag vet, jag kommer gå långt.
Men nu. Nu behöver jag bara tid för att andas....
Sneak peak på dagens inköp. Och mer ska de...
Sneak peak på dagens inköp. Och mer ska det bli! Sitter på tåget från Stockholm till Uppsala, där ska det shoppas mera! Pappa, du har nog rätt, jag är en shopoholic. Men jag känner såhär, lika bra att passa på nu, snart är jag flera mil från närmsta klädbutik. (eller ja, iaf en butik med humana priser) ;)
Sushi lunch. Mummms fillibabba! :) i morse...
Sushi lunch. Mummms fillibabba! :) i morse tog jag tåget tillbaka till Täby (jag var uppe 6...6!!!!!) och är tillbaka på jobbet. Dagen har gått vansinnigt fort. Hoppas det håller i sig i samma tempo, får då är det snart dags för hemgång. Ikväll blir det tillbaka till Uppsala. Jävla flängande hela tiden! Fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram.......
Världens sämsta bloggare?
Ja, det skulle kunna vara jag...
Har haft FULLT upp living my life. Och ja, det har faktiskt resulterat i en och annan oväntad vändning.
Ja, vart börjar jag?
Förra helgen var jag hemma i Örebro, då var det nyöppning av den nya Teliabutiken i Örebro. Sjukt fin butik och galet peppad personal. Gud vad jag tycker om er!
Kunderna bokstavligt talat slogs och bråkade om våra varor. Galet!
På lördagen bjöd marieberg på fest. Lilla Örebro, strike och slutligen Ritz gjorde kvällen. Haha, herrejösses vad roligt jag hade! Dansade heeeela kvällen i mina nya killer heels. Och ja, dem tog verkligen DÖD på mina fötter... Tack Martin för att jag fick ta dina. ;)
Nu har jag återigen gått tillbaka till mitt nya hem i Täby och arbetat på. Även där har vi varit grymma, (vissa kanske mer än andra), och på lördag ska vi på Wallmans. Nokia bjuder så det är bara att tacka och ta emot!
Annars så.. privatliv? Åkte tåg hem med Joanna i helgen. Gud så jag saknat att prata av mig med denna tös. Fina flicka!
Just ja! Sammy har ju tattuerat sig. På hans bröst finns nu texten: Tiden förändras hela tiden, och vi med den.
Den blev sjukt snygg! Till och med så man blir sugen själv. ;)
Och lägenheten. Den får jag om mindre än två veckor! Det kommer bli så jävla fiiiiiiint!
Synd bara att jag inte kommer bo i den........ I alla fall inte för en lång, lång tid. Minns ni jag skrev om en oväntad vändning i början av inlägget? This is it! Mer än så avslöjar jag inte än. Men tro mig, ni kommer få veta!
Har haft FULLT upp living my life. Och ja, det har faktiskt resulterat i en och annan oväntad vändning.
Ja, vart börjar jag?
Förra helgen var jag hemma i Örebro, då var det nyöppning av den nya Teliabutiken i Örebro. Sjukt fin butik och galet peppad personal. Gud vad jag tycker om er!
Kunderna bokstavligt talat slogs och bråkade om våra varor. Galet!
På lördagen bjöd marieberg på fest. Lilla Örebro, strike och slutligen Ritz gjorde kvällen. Haha, herrejösses vad roligt jag hade! Dansade heeeela kvällen i mina nya killer heels. Och ja, dem tog verkligen DÖD på mina fötter... Tack Martin för att jag fick ta dina. ;)
Nu har jag återigen gått tillbaka till mitt nya hem i Täby och arbetat på. Även där har vi varit grymma, (vissa kanske mer än andra), och på lördag ska vi på Wallmans. Nokia bjuder så det är bara att tacka och ta emot!
Annars så.. privatliv? Åkte tåg hem med Joanna i helgen. Gud så jag saknat att prata av mig med denna tös. Fina flicka!
Just ja! Sammy har ju tattuerat sig. På hans bröst finns nu texten: Tiden förändras hela tiden, och vi med den.
Den blev sjukt snygg! Till och med så man blir sugen själv. ;)
Och lägenheten. Den får jag om mindre än två veckor! Det kommer bli så jävla fiiiiiiint!
Synd bara att jag inte kommer bo i den........ I alla fall inte för en lång, lång tid. Minns ni jag skrev om en oväntad vändning i början av inlägget? This is it! Mer än så avslöjar jag inte än. Men tro mig, ni kommer få veta!
