Varje gång är som den första

Idag sa jag hejdå till mamma, pappa, mormor, morfar, Malla och Sammy. Nu har jag lämnat Lindesberg för det här året och kommer inte tillbaka förän långt in i nästa. När jag kommer tillbaka är oklart, men det dröjer.

Jag hatar att säga hejdå. Det går tungt att packa nu. Jag tänker hela tiden på Sammy. När jag åkte genom Örebro för ett buss/tåg-byte så sprang jag in och lämnade en liten godisskål i plåt med hans favorit godisar och en sten sa: Min Prins! Jag skrev en lapp om att han är min bästa vän och jag är världens lyckligaste för att jag har honom.

Jag hoppas att vi en dag kan hitta den perfekta livssituationen och bo ihop. Jag behöver ha dig här hos mig hjärtat!
"Allting har förändrats, men du finns kvar..."



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0