Sagan Om Sanna

Fan.
Jag har tappat min motivaton.
Jag har börjat tappa mina drömmar.

Vad har hänt med mig?!
Förut har allt varit så självklart.
Jag skulle bara ha min lägenhet i Hammarby Sjöstad
och min sommarstuga i Skärgården, stor nog att ha en båtplats och båt.
Jag är inte alls sugen längre.
Vad händer med mig?!

Jag behöver känna att jag är på väg någonstans.
Och jo visst, jag åker till Åre om en månad.
Men sen då?

Jag behöver utbilda mig,
lära mig något,
utvecklas.
Här om natten har jag någon form att kristen dröm, typ som att bli frälst.
Jag drömde att jag skulle bli utvecklare.
Inom vad? Ingen aning.
Men utvecklare var mitt mål med livet.

Älskar mitt jobb och skulle aldrig för något i världen vilja byta.
Bara lära mig mer!
Ge mig nån utmaning, nåt som jag inte gjort 100 ggr förut.

Gaah! Kan någon bara slå mig på käften så jag vaknar upp och blir som vanligt igen?!

Idag är jag så vansinnigt glad!
Jag älskar mitt liv och jag älskar att jag har världens bästa vänner. Och världens bästa familj.
Ni är bäst i helahelahela världen.

Ikväll har jag varit ensam med musiken på högsta volym. Dessa kvällar är helt obetalbara.
Musik gör mig så jävla lycklig!

För hon var bäst, försök & överträffa det ja
För hon var bäst, men kommer aldrig mer tillbaks
För hon, flyger iväg som ett pappersflygplan!

Och jag vågade aldrig hålla din hand. Vi är inte såna som i slutet får varann. ♥

Idag sa jag hejdå till mamma, pappa, mormor, morfar, Malla och Sammy. Nu har jag lämnat Lindesberg för det här året och kommer inte tillbaka förän långt in i nästa. När jag kommer tillbaka är oklart, men det dröjer.

Jag hatar att säga hejdå. Det går tungt att packa nu. Jag tänker hela tiden på Sammy. När jag åkte genom Örebro för ett buss/tåg-byte så sprang jag in och lämnade en liten godisskål i plåt med hans favorit godisar och en sten sa: Min Prins! Jag skrev en lapp om att han är min bästa vän och jag är världens lyckligaste för att jag har honom.

Jag hoppas att vi en dag kan hitta den perfekta livssituationen och bo ihop. Jag behöver ha dig här hos mig hjärtat!
"Allting har förändrats, men du finns kvar..."

Har jag världens bästa vänner eller vad?! LOVE LOVE LOVE!
Jag skulle vilja skriva en bok om er, hur bra ni är!
Jag blir alldeles rörd och tårögd när jag ser vad fint ni skriver till mig. Ni är helt fantastiska och det är tack vare vänner som ER som jag vågar satsa och göra sånnahär tokiga grejer.


Ni gjorde dessutom inte bara mig tårögd, även min mamma! Hihi <3







Jonie

Du gör det mycket svårare än det egentligen är.

Jag är inte blind. Men jag ser inga problem, jag ser möjligheter.

Det här inlägget skriver jag bara av en enda orsak. Jag vill minnas den här kvällen. Den har gett mig så mycket :)

Först åkte jag till fellingsbro och träffade en kär vän. Åkt rallybil på grusvägen som ledde oss fram till den mysigaste lilla badstranden. Jag har doppat fötterna, busat, pratat och skrattat i solnedgången.

Sedan har jag pratat länge med min bästaste vän i telefonen. Vi har diskuterat livet alla enkalste situationer till några av dem svåraste. Det betyder så mycket :)

Jag har ätit mig smällmätt på pizza i min ensamhet.

Jag har lyssnat på kent - mannen i den vita hatten och tänkte tillbaka på Kent-spelningen på peace&love. Jag har klottrat tankar, känslor och ord på papper. Jag har gråtit av stämningen musiken gav. Jag har torkat tårarna och blivit varm i kroppen av Melissa Horn.

Jag har svalkat kroppen, och sett Lindesberg från ett helt annat perspektiv än vad jag sett förut.
Jag har myst framför alla lampor som lyste upp hela staden i sommarnatten.  Vackert.

Nu är det snart dags att värma upp kroppen igen under täcket. Ensam hemma som jag är så ska jag bara lyssna på lite mer stämmningsfull musik. Minnas det goda, glömma det onda, fantisera om det som komma skall och sedan somna om och drömma om dagen.
Den perfekta dagen.

Reeeeeeeeetaaaaaaaaaaard!



Ska jag skratta eller gråta?

Ledig idag, nice som fan. Ännu ett plus är att jag har INGET inbokat. Riktigt nice.

Idag har jag faktiskt inte så mycket att berätta eller skriva om. Känns som att jag rensade luften ganska rejält igår. Så idag får en låt av Lars Winnerbäck och Melissa Horn förklara mer.

Det finns en männika som jag bryr mig lite extra om. Han är den som mitt hjärta slår extra hårt för, han är den som får mig att skratta när jag helst vill gråta, han är den som jag saknar fem minuter efter att vi setts.


Igår var det 3 år sedan vi blev tillsammans.
Det var faktiskt första gången vi varit med varandra på vår årsdag. Har inte gjort så stor grej av det. Och inte heller igår. Vi köpte hem pizza, satt i soffan med tända ljus och kollade på paradise hotel finalen. Men det är inte vad man gör som räknas, det är VEM man gör det med. Och du hjärtat, är den bästa!

Usch. Idag hände något sjukt. Något hemskt. Något fruktansvärt. Något som bara inte får hända.

En kille, 19 år från Frövi dog idag. Kände honom inte, men stan är så liten. Vågar inte ens tänka på hur många gånger vi gått förbi varann i skolan, vi har säkert träffats och pratats vid någon gång. Jag vet inte och kommer aldrig få veta heller.
Kan inte annat än att skänka en tanke till familjen, vännerna och dem anhöringa.

Snälla rara. Kör försiktigt :(

Nu är jag faktiskt riktigt irriterad. Hon jag köpte västen av på tradera har inte svarat på något av mina mail... Har skickat ett om dagen i TRE dagar!

Dessutom har jag satt in pengar på hennes konto och allting. Har jag inte hört något från henne imorgon ska jag ge henne det sämsta omdömmet någonsin på tradera.

Intervjun kändes inte lika bra som dom brukar göra.

Som sist nu på Poolmedia, i samma stund som jag gick ut därifrån var jag övertygad om att jag skulle få jobbet. Nu känner jag mig inte lika övertygad. Jag klantade mig på några svar, vissa kunde jag inte ens svara på.

Får svar redan imorgon och det här jobbet vill jag VERKLIGEN ha! Jag ska vara säljare/reporter/fotograf. Det jobbet är ju som gjort för mig!

Oh. Ångestladdat.