Här sitter man, i en båt utanför Vaxhol...
Här sitter man, i en båt utanför Vaxholm med farsgubben min och blickar ut över stan. Vi har radion igång. Det har nyss varit väderrapport och det lovar fint väder i fortsättningen med. Vi blickar ut över sjön. Vi ser en svala som flyger ner över vattnet, pappa och jag tittar på varann. Vi vet båda vad det betyder. Dåligt väder. Hade hon fel flickan på radion? Eh, det visar sig säger vi till varann och tar oss varsin näve från skålen med bridgeblandning. Radion avbryter oss med en presentation av dagens sommarpratare. Vi rusar ner i båtruffen och garderar oss med en tetra rött, digistivekex och blåmögelost. Pappa höjer ljudet på radion, jag lutar mig tillbaka, tar mig en näve bridgegodis och mitt vinglas. Jag tittar på klockan och konstaterar att den är 22.00. Sen säger jag i nöjd ton, det kan bli en sen kväll ikväll... Första låten som prataren spelar är en gammal blues låt från 50/60-talet. Medan jag sippar på mitt vinglas sneglar jag ner och ser att mina fötter, helt utan mitt medvetande, har börjat stampa i takt. Just då inser jag hur komiskt hela kvällen är. Här sitter jag och pappa, diskuterar väder medan vi äter blåmögelost och bridgeblandning, sippar på ett glas rödvin och lyssnar på P1. Jag skakar på huvudet och tänker: Helvete. Inte ett ålderstecken till.
