Snart Sanna, snart är det sommar igen.

Jag saknar det.
Jag saknar lugnet, solen som värmer mot huden,
dom sena kvällarna till P1s sommarpratare,
vågorna som guppar en till sömns.

Jag saknar till och med gummijollens eviga dunkande mot badstegen,
och som sedan skapar små skvalpiga vågor som slår mot båtens plastiga skrov, precis där jag har mitt huvud.
Men mest av allt saknar jag dom djupa samtalen
som man för en gångs skull har tid för.


Som pappa sa,
"Det är viktigt för mänskligheten och för själen att se horisonten då och då."




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0