Sagan Om Sanna

Igår vad dagen med stort D. Dagen då telenor ska få se mitt ansikte och förhoppningsvis inse att det är mig dom vill ha och behöver.
Kl 06.00 ringde klockan, alldeles för tidigt för min smak, men ah, det är sånna dagar man inte har alltför ofta så det är okej :)
Bussen gick bra, sov och snarkade hela vägen i stort sett.

Magen pirrade mer och mer ju närmare vi kom, när jag slutligen stod utanför dörren avtog det och det kändes helt lugnt. Skööönt!
Väl inne var det en hel massa folk, fan också. Men så kommer de in en tjej och säger att alla som sökt Telenor Shop ska följa med och alla och där står jag nu och undrar om jag verkligen kommit rätt, jag skulle ju på xpress och inte shop. Men slutligen kommer en ny tjej och säger att xpressarna ska med henne, vi fem som var kvar följde lydigt med. Det absolut skummaste var ju att det var en till från Linde!? Jag menar, vad är oddsen? Världen är bra liten.
Inne på kontoret fick vi en presentation av företaget följt av hela tre intrevjuer.
Inte trodde jag att det skulle vara så tufft. Alla med olika frågor, svårt att svara rätt på så kort tid. Sista frågan var värst "Sanna, varför ska jag komma ihåg dig?".. Öh, allt som snurrade i mitt huvud då var "säg INTE den klassiska: jag är en glad positiv tjej blablabla" Den har dom granaterat hört allt för mkt.

Nu är det bara att vänta och se, det jag kan åka på är att jag inte har körkort, ÄN! Men om nån av er i Telenor Xpress personalen skulle läsa detta: JAG ÄR SÅÅÅÅ NÄRA NU!

Håll tummarna för mig nu!