Om 168 timmar
alltså om 7 dagar, befinner jag mig i Spanien. Oh my gosh!
Packningen går åt helskotta. Jag hatar verkligen att packa, finns inget värre. Men det börjar faktiskt bli tid att ta sig i kragen och sätta fart. Har i alla fall lyckats bilda en liten hög kläder som ska med. Men sen kommer det stora problemet, skor.
Hade två säkra kort, två par tygskor ett par svarta och ett par vita. Perfa tänkte jag, det är både snyggt och det funkar ju till allt.
Men nu har jag lyckats få skavsår på lilltånarna av BÅDA TVÅ! Fan, jag vill inte gå runt och ha ont i fötterna i värmen. Då har jag så himla mycket annat jag måste koncentrera mig på.
Haha! Vilket i-landproblem. Nästan pinsamt egentligen. Men när det väl kommer till kritan så är det faktiskt jobbigt.
Hur som helst, middag hos mormor och morfar igår. Mysigt och otroligt gott, som alltid. Systrarna Andersson, som morfar kallar dem, nu har alla nya efternamn, men hur som helst 3 av systrarna var på plats.Med andra ord mormor, Gunvor och Malla. Så var även Lennart, Janne, jag och Sammy. På efterslänten kom även Benita med sällskap.
Påskaftonskvällen blev lugn och skön. Sammy och jag hyrde Patrik 1,5 och käkade påskäggssgodis. På natten var det fyllechaffis som gällde för vår del. Avslutade dagen med nattamat på max och tillbaka hem till lilla Linde igen.
Idag har vi varit på fika hos Sammys mormor med hela familjen Sjöholm. Första gången jag träffade mormor och hon var precis lika gullig som en mormor ska vara. Blev bjuden på finska piroger och tårta. Angånende pirogerna var det en liten Ahaa-upplevelse för min del. Blev nämligen bjuden på det i 9an av en klasskompis som hade bakat dom på hemkunskapen. Hans smakade SKIT rentutsagt. Fick kväljningar och höll på och spy i klassrummet. (Jag har aldrig riktigt lyckats komma över det...) Men mormor Sammys piroger var riktigt goda. Tänk att kockens skills kan ha så stor betydelse :)
Nu kanske jag ska åka in till Sammy igen. Måste ju passa på och umgås så mycket man bara kan nu. Det är ju som sagt bara 168 timmar kvar...
Packningen går åt helskotta. Jag hatar verkligen att packa, finns inget värre. Men det börjar faktiskt bli tid att ta sig i kragen och sätta fart. Har i alla fall lyckats bilda en liten hög kläder som ska med. Men sen kommer det stora problemet, skor.
Hade två säkra kort, två par tygskor ett par svarta och ett par vita. Perfa tänkte jag, det är både snyggt och det funkar ju till allt.
Men nu har jag lyckats få skavsår på lilltånarna av BÅDA TVÅ! Fan, jag vill inte gå runt och ha ont i fötterna i värmen. Då har jag så himla mycket annat jag måste koncentrera mig på.
Haha! Vilket i-landproblem. Nästan pinsamt egentligen. Men när det väl kommer till kritan så är det faktiskt jobbigt.
Hur som helst, middag hos mormor och morfar igår. Mysigt och otroligt gott, som alltid. Systrarna Andersson, som morfar kallar dem, nu har alla nya efternamn, men hur som helst 3 av systrarna var på plats.Med andra ord mormor, Gunvor och Malla. Så var även Lennart, Janne, jag och Sammy. På efterslänten kom även Benita med sällskap.
Påskaftonskvällen blev lugn och skön. Sammy och jag hyrde Patrik 1,5 och käkade påskäggssgodis. På natten var det fyllechaffis som gällde för vår del. Avslutade dagen med nattamat på max och tillbaka hem till lilla Linde igen.
Idag har vi varit på fika hos Sammys mormor med hela familjen Sjöholm. Första gången jag träffade mormor och hon var precis lika gullig som en mormor ska vara. Blev bjuden på finska piroger och tårta. Angånende pirogerna var det en liten Ahaa-upplevelse för min del. Blev nämligen bjuden på det i 9an av en klasskompis som hade bakat dom på hemkunskapen. Hans smakade SKIT rentutsagt. Fick kväljningar och höll på och spy i klassrummet. (Jag har aldrig riktigt lyckats komma över det...) Men mormor Sammys piroger var riktigt goda. Tänk att kockens skills kan ha så stor betydelse :)
Nu kanske jag ska åka in till Sammy igen. Måste ju passa på och umgås så mycket man bara kan nu. Det är ju som sagt bara 168 timmar kvar...
Kommentarer
Trackback
